Jag vill inte slänga mer mat!

När barn börjat äta fast föda, och så småningom äter fler och större måltider, så kan man som förälder ibland uppleva att man nästan slänger mer mat än som hamnar i ungen.

Hälften smetas ur på Ikea-stolens bricka, trettio procent hamnar på golvet och resten verkar sitta i håret och måste kammas ut med luskam… och om man råkar ha en hund, så blir den bara fetare och fetare.

Lite äldre barn som egentligen äter ganska bra, kanske är stora broccoliälskare ena dagen, för att nästa helt enkelt TOTALVÄGRA att ens hålla i den gröna buketten.

Neofobin har slagit till med full kraft och du vet aldrig riktigt om barnet tänker närma sig det du lagat till middag.

Så vad gör man när det känns som om matpriserna går spikrakt uppåt och mängden lagad mat i kompostpåsen går samma väg? För att inte tala om hållbarhetsaspekten - det är inte roligt alls att tvingas slänga kyckling eller fisk som man trodde att telningen skulle älska.

Hur ska man försöka tänka? 🏋️‍♂️

Tänk såhär: i början av barnets ätutveckling, så handlar det om att TRÄNA! Träna på olika konsistenser, olika smaker och till och med olika temperaturer. Så om du kan se på maten som träningsmaterial så kanske du kan ställa om ditt mindset lite?

Och när man tränar så får man inte hela setet med hantlar på en gång, utan lite i taget, pö om pö. Med andra ord: ge en liten bit i taget, och sitt med ditt barn och visa hur man gör!

Då minskar du risken för att några större mängder ska hamna på golvet. (Sen är det faktiskt viktigt att små barn får tappa matbitar och tallrikar i golvet också, hur ska de annars lära sig om tyngdlagen!)

Våra tips på vägen 🛤️

För lite äldre barn - servera enligt taco-metoden! Lägg upp mat i små skålar och bara en liten bit på barnets tallrik, så minskar du risken att behöva slänga mat.

Lär dig laga mat med rester! Om du har mängder med grönsaker kvar och fem bitar kyckling som barnet inte åt upp… kan det bli en bra frittatta att lägga i lunchlådan?

Mindset 🧠

Om du kan skifta ditt perspektiv runt mat och måltider hemma till att “jag ska ge barnet en utbildning i att äta”, så kan du också komma ifrån det som ibland kallas “scarcity mindset” eller bristmentalitet på svenska.

Ett sådant mindset runt mat handlar ofta om att man - helt omedvetet - förhåller sig till mat som något som är begränsat, eller måste kontrolleras.

Det kan påverka både barn och vuxna, och kan uppstå i situationer där det funnits verklig eller upplevd brist på mat, trygghet eller kontroll. Det är inte ditt fel - men om du kan få syn på det så kan du motverka att det påverkar barnet.

Fokus 🔍

Så fokusera på att skapa trygghet runt maten, utan press och att vi vuxna alltid signalerar att det är ok att äta i sin egen takt, på sitt egen sätt och lyssna till sin kropps signaler. Då blir mat inte laddat med känslor som skuld, oro eller kontroll, utan snarare en naturlig och förhoppningsvis lustfylld det av vardagen.

Så se broccolin och fiskpinnen som träning, och kom ihåg den kloka amerikanske logopeden Joan C Arvedsons ord: “Kids should be covered in food. They should be messy and slimy creatures!”