Jag vill inte slänga mer mat!

JAG VILL INTE SLÄNGA MER MAT!! 🍽️😩

När barn börjar äta fast föda – och så småningom större måltider – kan man som förälder ibland känna att man slänger mer mat än som faktiskt hamnar i ungen.

👉 Hälften smetas ut på Ikea-stolens bricka
👉 30 procent hamnar på golvet
👉 Resten sitter i håret och måste kammas ut med luskam...

Och har man en hund? Ja, då blir den bara fetare och fetare... 🐶

Även större barn kan överraska... 🥦❌

Lite äldre barn som egentligen äter ganska bra, kan ena dagen vara stora broccoliälskare, för att nästa dag totalt vägra att ens hålla i den gröna buketten.

👉 Neofobin kan slå till med full kraft!
👉 Du vet aldrig riktigt om barnet tänker närma sig det du lagat till middag.

Men vad gör man då? 💭

Matpriserna går uppåt 📈 och mängden lagad mat i kompostpåsen gör samma resa... För att inte tala om hållbarheten – det känns inte kul att slänga kyckling eller fisk som man trodde att barnet skulle älska.

Byt perspektiv: Se maten som träningsmaterial 🏋️‍♂️🥕

I början av barnets ätutveckling handlar allt om träning:

✅ Träning på olika konsistenser
✅ Träning på olika smaker
✅ Träning på olika temperaturer

👉 Se maten som träningsmaterial!

När man tränar får man ju inte hela setet med hantlar direkt – 👉 Lite i taget, pö om pö.

Tips för att minska matsvinnet ✅

Här är några enkla knep:

🥄 Ge en liten bit i taget:
👉 Sitt med ditt barn och visa hur man gör. Det minskar risken för att större mängder hamnar på golvet.

(PS: Det är faktiskt viktigt att små barn får tappa matbitar och tallrikar också – hur ska de annars lära sig om tyngdlagen? 😅)

🥗 Använd taco-metoden för äldre barn:
👉 Lägg upp maten i små skålar och bara en liten portion på barnets tallrik. 👉 Då minskar du risken att behöva slänga mat.

🍳 Laga mat på rester:
Har du grönsaker kvar och fem bitar kyckling som barnet inte åt? 👉 Det kan bli en perfekt frittata till lunchlådan!

Från "bristmentalitet" till matglädje ❤️

Om du kan skifta perspektiv från "måste få i barnet så mycket som möjligt" till:
👉 "Jag ska ge mitt barn en utbildning i att äta" – så blir det lättare.

Då kan du också släppa det som ibland kallas "scarcity mindset" (bristmentalitet):

• Ett sätt att – omedvetet – förhålla sig till mat som något begränsat eller som måste kontrolleras
• Kan påverka både barn och vuxna
• Kan uppstå om det funnits verklig eller upplevd brist på mat, trygghet eller kontroll tidigare

Det är inte ditt fel – men om du blir medveten om det kan du motverka att det påverkar ditt barn.

👉 Fokusera istället på:

✅ Trygghet runt maten
✅ Ingen press
✅ Signaler till barnet att det är okej att äta i sin egen takt, på sitt eget sätt och lyssna till sin kropps signaler

Låt maten vara en del av vardagen – utan laddning 🍓🍞

Om vi vuxna kan förmedla att mat är naturligt och lustfyllt, slipper barnet koppla känslor som skuld, oro eller kontroll till måltiderna.

Se broccolin och fiskpinnen som träning. Och kom ihåg den kloka amerikanska logopeden Joan C Arvedsons ord:

“Kids should be covered in food. They should be messy and slimy creatures!” 😄