Hej, min dotter som är 22 månader har haft det kämpigt med förstoppning och aptiten sen vi började introducera vanlig kost. Hon har alltid ätit lite mindre än vad genomsnitt gör men många dagar så äter hon inte ens en hel måltid under hela dagen. Periodvis kan hon äta bättre men det är betydligt fler dåliga dagar än bra dagar. Hon har ätit mycket barnmatsburkar då det har varit de vi fått i henne mest utav men nu senaste veckorna har hon vägrat dom också. Vi har låtit henne springa omkring och äta och levt rövare bara för att få i henne några extra tuggor när hon blivit less på att sitta i sin stol efter 2 tuggor. I dagsläget får hon laxido junior, krävdes att vi bytte BVC mottagning för att någon skulle ta oss på allvar… Laxido funkade bra i början men nu senaste tiden är hon extremt svår att få i vätska så hennes avföring är betydligt hårdare och hon bajsar inte alltid varje dag. Vid måltiderna så sitter hon i en högstol fastspänd och drar upp och ner benen och spänner hela kroppen, vilket hon gjort till och från sen hon var liten och de jag kopplat de till är att hon gör det enbart då hon har problem med förstoppning. Hur mycket vätska behöver ett barn i hennes ålder per dag? Hur kan vi göra så att hon får i sig mer vätska? Att hon sitter fastspänd i högstolen är det fel? På förskolan så sitter hon i en utan problem men hemma så är det 50/50, ibland går det bra och ibland är det en brottningsmatch med utbrott då hon måste sitta där. Vi har försökt övertala henne att äta mer med ”en tugga till sen kan du få gå ner”, vilket vi fått höra är dåligt för vi pressar henne men i dagsläget när hon vill ner säger vi att vi sitter kvar i stolen tills måltiden är slut och vi andra fått äta. För att se om hon kanske kan äta lite mer utan att tvinga henne. Ibland blir hon arg och ibland sitter hon lugnt och leker istället och småäter. Kan det påverka hennes relation till mat att de känns som tvång så som vi gör idag? I så fall vad kan vi göra annorlunda?