Fråga från Linda

Jag förstår din oro. Att ha ett barn som äter både lite och ensidigt kan skapa en väldig stress. Att barn blir petiga i 1,5-årsåldern är snarare regel än undantag. Barn är förprogrammerade att vid den tiden successivt börja lära sig vad som är ätligt och inte – något som var livsviktigt för längesen, när vi hade hela naturen som skafferi. Utgångsläget är att vara skeptisk – om det inte handlar om mat som barnet redan känner sig tryggt med. Oftast är det just blek, stärkelserik mat som ser lika ut från en gång till annan, som pasta, knäckebröd och pannkakor som du nämner.

Den här tålamodsprövande tiden kallas för den neofobiska fasen och den är som tydligast under förskoleåren. Men hur petiga bar är under den här tiden varierar mellan barn. Hos vissa märks fasen knappt, medan andra bara känner sig trygga med ett fåtal livsmedel. Ibland råkar barnet pricka in just den mat som ger tillräckligt med näring, trots att det ser blekt ut på tallriken. Ibland behövs hjälp i form av vissa tillskott (att fortsätta med D-dropparna till exempel), eller vägledning av dietist som kan göra en individuell bedömning av barnets energi- och näringsintag. Logopeder och psykologer med inriktning på barn och mat kan också vara till stor hjälp.

Det är lätt att tro att man gjort något fel om man har ett barn som äter ensidigt. Andra föräldrar med matglada barn kan frejdigt tipsa om hur de själva gjort. ”Vi har aldrig lagat något särskilt till barnen – de har fått samma sak som vi!” osv. Men saken är att det främsta skälet till petighet är generna – uppemot 80 procent av petigheten beror på ärftliga faktorer. Det är helt enkelt svårare för vissa barn att lära sig acceptera och uppskatta ny mat. Det kan handla om att barnet känner smaker tydligare än andra, har extra svårt för vissa konsistenser, generellt inte gillar att kasta sig ut i det okända eller är mycket uppmärksam på detaljer och märker minsta variation mellan till exempel olika pastasorter. Som du säkert själv märkt, krävs det en ängels tålamod för den som är förälder till ett matskeptiskt barn. Därför är det extra viktigt att vara snäll mot sig själv och inte gå omkring och (felaktigt!) tro att det är man själv som ligger bakom svårigheterna.

Du frågar hur man kan locka barn att testa nya grejer. Det går, även om det kan ta lång tid, så det gäller att komma ifrån stresstanken ”nu har jag serverat det här tre gånger och mitt barn vill fortfarande inte ha” – utan i stället försöka ställa om och fokusera på att vara förebilden som visar att det är gott och säkert. Du har 18 år på dig! (Eller så lång tid som ditt barn bor hemma.) Några tips för att ge måltiden så rimliga förutsättningar som möjligt under tiden:

- Se till att sätta ett tillräckligt hungrigt barn vid bordet. Det kan behöva gå 2–3 timmar mellan måltiderna för att barnet ska hinna arbeta upp aptit.

- Försök se till att det finns en eller ett par livsmedel på bordet som ditt barn kan äta sig mätt på, om så bara pasta och knäckebröd. Men se till att det finns annat också, som DU kan komplettera med, och barnet i bästa fall på sikt vill provsmaka. Fundera gärna på vilka egenskaper den mat har som ditt barn gillar. Krispigt knäckebröd – kan du komma på annat krispigt att prova? Havrefras, kex, hackade nötter, fiskpinnar, nuggets? Blek mat – kan det kanske på sikt innebära att även ris, potatis, ägg eller (krispiga) äppelbitar går hem?

- Dela måltiden med ditt barn. En viktig pusselbit i att lära sig äta handlar om att se andra äta och överleva maten.

- Även om det är svårt, försök att inte vara så tydlig med hur gärna du vill att barnet äter. Undvik press och mutor. Passa i stället på att se ditt barn när ni sitter där i jämnhöjd vid bordet. Finns det något kul att prata om som gör att måltiden känns som en mysig stund?

- Kom ihåg att matresan är lång och att allt barnet äter räknas, även frukost och mellis.

Prata gärna med ditt barns sköterska på bvc, så att du kan få hjälp att ta ställning till om du och ditt barn behöver träffa en dietist, logoped eller någon annan som kan hjälpa er vidare om det behövs.

Stort lycka till!

Hälsningar Sara Ask, leg dietist

Sara

Dietist @ KiddoKitchen