Fråga från Karin

Hej Karin!

Heja er, det låter som att ni har gjort ett jättejobb! Att hjälpa ett barn med stor aptit att hitta vad som är lagom är inte lätt. Ni verkar ha hittat en jättebra balans med att uppmuntra till de hälsosammaste valen samtidigt som godis och sånt inte är förbjudet. Jag skulle gjort precis likadant som du om jag varit din dotters mamma.

Som du kanske misstänker (om du har fler barn eller ser hur andra barn agerar) finns det stora skillnader i hur mycket man lockas av till exempel godis eller feta och salta saker, som chips och snacks. Till stor del är de skillnaderna medfödda, dvs det är inget ni gjort som fått er dotter så lockad till sötsaker. De flesta - barn som vuxna - tycker att det är gott, men hos en del är lockelsen enormt mycket starkare. För dem blir vår moderna matmiljö, med frestelser i vart och vartannat hörn, en ständig utmaning.

Om jag vore du skulle jag fokusera på här och nu, och inte springa iväg med tanken på hur det blir längre fram. Kunskapen om de här olikheterna mellan människor växer och jag håller det inte för osannolikt att det i framtiden kommer finnas hjälp att reglera ner suget, även för barn och ungdomar, precis som det finns medicinsk hjälp att få om man är sårbarare för depression, till exempel. Vi människor har olika ”akilleshälar” och som förälder får man försöka hjälpa sitt barn här och nu - precis som ni gör. Några exempel:

- Satsa på en sund matmiljö hemma, med mat till vardags och inslag av godis t ex på lördagen. För barn med extra sug är det viktigt att godis, glass och kakor inte ens finns hemma, för att minska risken att de ser och blir påminda/sugna.

- Ta gärna omvägar när det går, för att inte hamna vid de där ställena som frestar för mycket alltför ofta. Ibland går det förstås inte, men de gånger det finns ett val underlättar det sannolikt vardagen både för dig och ditt barn. Många föräldrar med barn med extra stort sug har t ex märkt att det är enklare att handla på egen hand för att slippa dragkampen i affären.

- Fortsätt tänka att förbud inte är lösningen, utan satsa på de ramar ni sätter upp som ert barn får utrymme att hålla sig inom, som lördagsgodis. Du kan gärna bekräfta att du förstår att hon vill ha godis på andra dagar också, men att det inte funkar att äta jämt. Typ: ”Jag förstår att du är sugen på godis, det är ju jättegott - det tycker jag också! Men till vardags är det mat kroppen behöver - den ger vitaminer och mineraler som du mår bra av.” (Jag vet att det inte är fakta som landar så lätt hos en 4-åring, men att komma med en rimlig förklaring borde inte vara fel).

- Till vardags kan det finnas annat sött som (i brist på ”äkta” godis) kanske kan locka som liten efterrätt eller så: t ex frysta mangotärningar, frukt i plockvänliga bitar, mixad frukt och bär till isig, läskande slush/fruktig sorbet.

Jag skrev lite högre upp att jag föreslår att du inte springer iväg med tanken och bekymrar dig för framtiden. Vad som däremot är bra vad gäller framtiden är att tidigt tänka på hur man pratar om kroppen och maten, för att göra vad man kan för att främja en positiv känsla för den egna kroppen, både här och nu och på sikt. Jag skulle tro att mycket av detta finns intuitivt i dig, jag tycker mig läsa in en sån anda i ditt brev. Men här kommer några konkreta punkter ändå:

- Förmedla en positiv attityd till din egen kropp genom att undvika att prata negativt om din vikt eller om din kropp inför ditt barn.

- Undvik att prata negativt om andras kroppar, till exempel personer du ser på TV.

- Prata gärna mer om allt ditt barn kan göra med sin kropp (hoppa, skutta, dansa, springa!), än om hur ditt barns kropp ser ut.

- Förmedla en positiv attityd till mat och ätande genom att undvika att prata om mat som ”bra” eller ”dålig” – det kan väcka skamkänslor hos barnet och göra maten laddad i onödan. Dessutom är inget så onyttigt att man aldrig böräta det, och inget heller så nyttigt att det är bra att äta det jämt!

- Om du själv undviker något, gör inte så stor affär av det.

Lycka till! Hälsningar Sara Ask, leg dietist

Sara

Dietist @ KiddoKitchen