Fråga från Malle

Hej Malle!

Först: toppen att förskolan tycker att hon äter bra. Att vara kräsen är snarare regel än undantag i din dotters ålder. Även om alla inte är lika kräsna är det vanligt att t ex föredra så ”ren” mat som möjligt framför blandad mat, och att föredra mat som ser likadan ut från en gång till en annan. Kärleken till välling kan nog bland annat handla om det: vällingen är ett tryggt val som alltid både smakar och ser likadan ut. Jag funderar lite på hur mycket välling och yoghurt det handlar om – om det kanske är så att den i kombination med maten som äts på förskolan täcker energi- och näringsbehovet, och att hon därför inte har något direkt drivkraft att ta sig an större utmaningar, som den övriga mat du beskriver. Som för övrigt är toppenbra!

Två flaskor välling (2 x 220 ml) motsvarar 30 procent av dagsbehovet av energi för ett barn i din dotters ålder. Kanske blir det mer än så om hon tycker mycket om välling och dessutom äter den del yoghurt? Välling ger massor av bra näring – det är en dröm att näringsberäkna barns matintag när välling finns på menyn eftersom det blir så fina staplar även av näringsämnen som annars kan ligga lågt. Men barn har marginal att få mindre av den näringen under en period, för att komma igång med mer vanlig mat. Så mitt råd till föräldrar med vällingälskande barn brukar vara att dra ner åtminstone delvis på vällingen, för att se om inte aptiten på annat kan öka då. (I framtiden är det inget som hindrar att välling finns kvar som t ex del av frukosten eller kvällsmålet – man kan dricka välling tills man blir hundra år om man vill!)

Barn tenderar att göra saker som är begripliga för dem, och om välling finns att tillgå eller kanske redan finns i magen så att barnet inte är hungrig när det är dags för mat – då avstår de flesta barn från att äta. Barn har generellt en bättre aptitreglering än vi vuxna. Vi äter oftare av andra skäl än hunger: i förebyggande syfte eller för att andra äter eller för att klockan slår tolv eller för att det ser så gott ut – till exempel.

Jag avslutar med några tips för att ge måltiden rimliga förutsättningar:

- Försök att tajma måltiderna så att ditt barn är tillräckligt hungrigt när det är dags att äta – det kan behöva gå minst två timmar mellan t ex mellis och middag.

- Se till att det finns något av barnets ”säkra kort” på bordet, så att barnet kan äta sig mätt, vad än som serveras i övrigt. Men det behöver inte utgöra en komplett måltid – det viktiga är inte vad barnet äter vid specifika tillfällen utan under längre perioder, som veckor, månader och år.

- Låt gärna åtminstone en del av maten som serveras vara så ”ren” som möjligt, dvs inte blandad. Det brukar underlätta för barnet att våga smaka. Tänk tacos – många små skålar att plocka från (för den som känner sig redo).

- Dela måltiden med ditt barn – du är bästa förebilden, som både kan visa hur man gör när man äter, och garantera att maten är säker och bra.

- Även om det är svårt, försök att inte pressa ditt barn att äta med trick av olika slag. Försök att låta matbordet vara en plats fri från prestation, där matglädjen på sikt kan få växa, även om det kanske känns avlägset just nu.

Om du inte redan gjort det: prata med ditt barns bvc-sköterska om hur det är med maten. Det kan finnas tillfällen när ett barn behöver remiss till exempelvis en logoped eller dietist för att få lite extra hjälp framåt på matresan.

Lycka till!

Hälsningar Sara Ask, leg dietist

Sara

Dietist @ KiddoKitchen