Att sätta gränser kring mat och matbordet? 🍽️

Vad är ditt barns jobb?? 🤔

Konstig fråga tänker du kanske, men faktum är att ditt barn har en stor och viktig uppgift i livet: att växa. Inte bara på längden och bredden, utan också som person 💪.

Det innebär att lära sig en himla massa saker, och det innebär (tyvärr! 😅) också att testa alla gränser som föräldrar kan tänkas ha. Kanske märker man detta allra mest i samband med måltiderna, och i andra situationer där mat är inblandat.

I matbutiken när man måste ta med den alltför trötta fyraåringen som inte får allt hen pekar på, definitivt inte godis 🍬 på en tisdag efter föris…

På midsommarfirandet när hen inte klarar av att sitta still vid bordet trots att “alla andra” ungar gör det … På söndagsfrukosten när du bara vill slöscrolla 📱 i lugn och ro och barnet plötsligt testar att kasta polarkakan 🥯 tvärs över köket…

Vad i hela friden gör man!?? 😱

En gyllene regel är att inte försöka forcera några regler när barnet är trött 😴, hungrigt 🍕 eller redan är ilsken och tvär 😤.

Små barn kan inte lyssna på rationella argument, även om vi föräldrar ofta - i all välmening - vill förklara och förklara och förklara VARFÖR barnet inte får äta fyra portioner glass 🍦 till middag.

Ibland är det enda som hjälper lite svalkande tystnad och en kram 🤗, eller en rejäl paus från varandra och försöka få ungen att lugna sig. Sen kan man erbjuda en macka 🍞 till middag.

Fler tips på vägen!

Sätt gränser tidigt, dvs förklara innan vad som ska hända och vilka regler som gäller 🧑‍🏫.

Anpassa förstås förklaringen till barnets ålder och nivå, men förklara ändå VARFÖR - barn är nyfikna på varför vi gör som vi gör!

Om du som förälder berättar för barnet (ja, även en två- eller treåring 👶 ska du berätta för) att “vi sitter tillsammans vid matbordet en liten stund varje middag” 🍽️, eller “maten ska vara på bordet och tallriken, inte golvet” så har du etablerat en regel.

Sen är det upp till din fingertoppskänsla att avgöra när det är läge att hålla hårt på den och när ditt barn inte orkar eller kan (och att inte orka är ju att inte kunna, egentligen!) 🙃.

Sätt inte några hårda tidsangivelser som ska gälla alltid bara, då låser du dig och barnet och livet blir oflexibelt.

Hellre “å så mysigt det är att sitta här med dig den här lilla stunden” ❤️ och så avbryta innan det blir tok-kaos, än “nu måste du faktiskt sitta kvar fem minuter för det var mamma bestämt” 🕔, eller hur?

Tänk lust, nyfikenhet och tydlighet! 🌟

VISA hur man gör!

Om det är noga med bordsskick 🍽️ hos dig - visa barnet och förklara! “Såhär ska servetten ligga, såhär lägger man besticken när man är klar, såhär använder man en gaffel” 🍴

FRÅGA INTE!

Det känns ofta helt fel att inte involvera barnet i alla beslut som rör barnet, men en del saker ska barn inte bestämma.

Och om man vill ge barnet ett eget val, ge hellre två saker att välja mellan: vill du ha spagetti 🍝 eller fjärilspasta 🦋? Vill du sitta bredvid pappa eller lillasyster?

Försök att hålla i minnet (det är svårt, vi vet!) att barn aldrig trotsar.

De testar hur man ska leva - och i det ingår att pröva sig fram till vad som är ett rimligt beteende. Barn gör ALLTID så gott de kan, med de redskap de har tillgång till i just den stunden, och så som de tycker fungerar bäst just nu.

Barn “trotsar” inte av illvillighet eller på ren jävelskap 😈 - de klarar bara inte mer i just den stunden 😤.

Och att då försöka prata rationellt med en liten skrutt som bara skriker 🤯... fungerar inte.

Lyft upp, krama, bär bort, håll om 🤱. Barnets känslor ebbar ut småningom, och ditt jobb som förälder är att visa att alla känslor får plats, att de inte är farliga och att du älskar illbattingen ändå! 💖

Men det är sannerligen inte lätt!

Ha medkänsla med dig själv och kom ihåg: Hellre nästan rätt än helt fel! 💪